Overkligt, ofattbart och helt sjukt.

Jag går omkring som en zombie.
Ja tar inte in nåt som någon säger
kan inte koncentrera mig på nånting.
Och ont gör de.
Ja fick iaf träffa Ante igår.
De bästa ja gjort på länge.
Finns här för dej min älskade vän!

orättvist..... Känns som d är en mardröm... som snart tar slut.
Finns inget man kan säga lr göra för att få d att bli bättre.
Tänker på er!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0