funderar torsdag....
Jämt när ja är själv, så funderar jag alldeless för mycket.
Idag kom jag på hur svårt jag har för att tala om för folk att dom betyder nåt och att ja tycker om dom..
spelar ingen roll vem det är, mamma, bror, vänner...
ja kan fan inte få dom orden ur munnen...
rätt konstigt, för vissa har jätte lätt för det.
Jag vill berätta för alla hur mycker ja bryr mej. men va fan.... Ja hoppas ni vet de ändå =)
Familj & Vänner JAG ÄLSKAR ER.
Creed - Dont stop dancing.
At times life is wicked and I just can’t
see the light
A silver lining sometimes isn’t enough
To make some wrongs seem right
Whatever life brings
I’ve been through everything
And now I’m on my knees again
But I know I must go on
Although I hurt I must be strong
Because inside I know that many
feel this way
känslorna tar över..
Det typiska för panikångest är återkommande panikattacker som består av katastrofalkänlsa, skräckfyllda föreställningar om att dö och en intensiv önskan att kunna fly från situationen.
Yrsel, hjärtklappning, darrningar, svettning, illamående, domningar, bröstsmärtor och en känsla och en rädsla av att bli galen.
Den psykosdynamiska teorin ser depression som en reaktion på en förlust. I den tidiga barndomen.
Det spelar ingen roll hur många år det går eller vad som händer i livet.
Det är ändå samma jävla känsla och samma tomhet, och framförallt samma saknad.
Jag blir förbannad när ja tänker på det. Vem är det som bestämmer? Vem är det som styr?
Samma djupa frågor som jag aldrig nånsin kommer få svar på.
Jag vill inte vara bitter på livet, men hur ska man kunna låta bli?
Jag är avundsjuk på så många, jag är arg på mig själv.
o ja saknar dej pappa nå så fruktansvärt... jag behöver dej, hur ska ja klara ett helt liv utan dej?
Snart 8 år... Äh fyfan.
Tiden läker alla sår. Nä de gör dom då visst inte.
Yrsel, hjärtklappning, darrningar, svettning, illamående, domningar, bröstsmärtor och en känsla och en rädsla av att bli galen.
Den psykosdynamiska teorin ser depression som en reaktion på en förlust. I den tidiga barndomen.
Det spelar ingen roll hur många år det går eller vad som händer i livet.
Det är ändå samma jävla känsla och samma tomhet, och framförallt samma saknad.
Jag blir förbannad när ja tänker på det. Vem är det som bestämmer? Vem är det som styr?
Samma djupa frågor som jag aldrig nånsin kommer få svar på.
Jag vill inte vara bitter på livet, men hur ska man kunna låta bli?
Jag är avundsjuk på så många, jag är arg på mig själv.
o ja saknar dej pappa nå så fruktansvärt... jag behöver dej, hur ska ja klara ett helt liv utan dej?
Snart 8 år... Äh fyfan.
Tiden läker alla sår. Nä de gör dom då visst inte.
Snart bal igen...
Har blivit bjuden på bal iår oxå.
det blir samma klänning, tråkigt nog :/ Men en ny pontus :D
Så på onsdag har ja förhoppningsvis allting klart, klänning, hår skor smycken, smink med mera.
ser fram emot det, kul ska de bli =)
Hestner och alla andra fina vänner på vittra har bal imorgon. då ska ja dit å kika på er.
När det känns som att allting börjar ordna upp sig.
Då mår jag bra.
Allting går mycket lättare på nåt vis, det är skönt och ja är glad.
På måndag får ja ny tapetserat i hela lägenheten, skulle egentligen bara få i vardagsrum och kök.
Men tillslut bestämde dom sig för att ta hallen också.. perfekt :D
Åh vet ni, nu känns det faktiskt mycket bättre med skolan också. har fått ifrån mig flera uppgifter ikväll, med hjälp av mammsen.. så nu är de bara 110 kvar ;)
äh konstigt inlägg.. skitsamma Godnatt kära vänner!
Allting går mycket lättare på nåt vis, det är skönt och ja är glad.
På måndag får ja ny tapetserat i hela lägenheten, skulle egentligen bara få i vardagsrum och kök.
Men tillslut bestämde dom sig för att ta hallen också.. perfekt :D
Åh vet ni, nu känns det faktiskt mycket bättre med skolan också. har fått ifrån mig flera uppgifter ikväll, med hjälp av mammsen.. så nu är de bara 110 kvar ;)
äh konstigt inlägg.. skitsamma Godnatt kära vänner!
