Deniseandersson

Det typiska för panikångest är återkommande panikattacker som består av katastrofalkänlsa, skräckfyllda föreställningar om att dö och en intensiv önskan att kunna fly från situationen.
Yrsel, hjärtklappning, darrningar, svettning, illamående, domningar, bröstsmärtor och en känsla och en rädsla av att bli galen.

Den psykosdynamiska teorin ser depression som en reaktion på en förlust. I den tidiga barndomen.

---

Det spelar ingen roll hur många år det går eller vad som händer i livet.
Det är ändå samma jävla känsla och samma tomhet, och framförallt samma saknad.
Jag blir förbannad när ja tänker på det. Vem är det som bestämmer? Vem är det som styr?
Samma djupa frågor som jag aldrig nånsin kommer få svar på.
Jag vill inte vara bitter på livet, men hur ska man kunna låta bli?
Jag är avundsjuk på så många, jag är arg på mig själv.
o ja saknar dej pappa nå så fruktansvärt... jag behöver dej, hur ska ja klara ett helt liv utan dej?
Snart 8 år... Äh fyfan.
Tiden läker alla sår. Nä de gör dom då visst inte.